1 Min enda fromhet inför Gud
Är syndernas förlåtelse,
Min enda trygghet vid hans bud
Är syndernas förlåtelse;
Hur otraonstöter sig därpå,
Det är ju doch i sanning så,
Hur otron stöter sig där på,
Det är ju dock i sanning så.

2 Det enda frälsningsord for mig
Är syndernas förlåtelse,
Det enda, som har lif med sig,
Är syndernas förlåtelse;
Förlåtelsen i Jesu blod,
Ack, hvad den dock är ljuf och god!
Förlåtelsen i Jesu blod,
Ack hvad den doch är ljuf och god!

3 Min enda sköld mot dom och lag
Är syndernas förlåtelse;
Min enda kraft, då jag är svag,
Är syndernas förlåtelse;
Mitt enda skydd i sorg och ve
Är syndernas förlåtelse.
Mitt enda skydd i sorg och ve
Är syndernas förlåtelse,

4 Min enda frid, o Herre kär,
Är syndernas förlåtelse,
Min enda glädje källa här
Är syndernas förlåtelse;
Hur ljufligt stärkas mod och håg
Utaf den källans friska våg!
Hur ljufligt stärkas mod och håg
Urtaf den källans friska våg!

5 Men får jag tro en sådan nåd,
Så fri och hel förlåtelse?
För mig ej finnes annat råd
Än fri och hel förlåtelse;
Får jag ej lefva blott på den,
Står intet hopp för mig igen,
Får jag ej lefva blott på den,
Står intet hopp för mig igen!

6 Så lå mig, Jesus, ständigt bo
I syndernas förlåtelse
Och hafva all min frid och ro
I syndernas förlåtelse;
Ty blott i denna fasta stad
Jag lefver lycklig, trygg och glad,
ty blott i denna fasta stad
Jag lefver lycklig, trygg och glad!