1 Pris vare dig, o Jesus huld,
För nådens dyra ord,
Mer värdt än silfver eller guld
Och allt på denna jord.

2 Ja, hvad är ädelstenens glans
Och äkta pärlan själf
Mot ordets sköna löfteskrans,
Mot lifvets klara älf!

3 Den väg, som nyss i mörker låg,
Hur blef med ens den klar,
Blott jag i ordets ljus den såg,
Så rik så underbar!

4 Det ger den döde lif på nytt,
Gör glad den nyss gick böjd.
Hur mycken nöd det ren förbytt
I outsäglig fröjd!

5 O kunde jag då, Herre kär,
Af hjärtat tacka dig
För detta dyra ord, som är
Ett ljus på all min stig!

6 Ack gif det vingar, sänd det ut
Kring hela jordens rund.
Förena folken så till slut
Uti ditt fridsförbund.

7 Att snart från söder och från nord
En evig lofsångs ton
Till himlaskarans fröjd blir spord
Inför din äras tron.