1 Skulle jag en kristen vara
Och ej taga korset? – Nej,
Vare det min största ära
Att få Kristi smälek bär!
Därför, o min Jesus, spara
Pß det dyra korset ej!
Skulle jag en kristen vara
Och ej taga korset? – Nej.

2 Men jag bäfvar, då jag beder
Dig att lägga korset på,
Ty jag vet det smakar ilha;
Lätt jag låter mig förvilla
Till att tro, du ej mig leder,
Då jag dig ej kan förstå.
Ja, jag bäfvar då jag beder
Dig att lägga korset på.

3 Men, o Jesus, bryt min vilja,
Låt din vilja bli min lag!
Tag min hand och tag mitt öga,
då du ser uti det höga,
Mig från dig de skulle skilja,
Gör mig nöjd med ditt behag!
Så, o Jesus, bryt min vilja,
Låt din vilja bli min lag!

4 Du mig genom öknen leder
Hem till ett förlofvadt land.
Hur det går mig här i världen,
Hur det stormar under färden,
Uppåt gar min vag – ej neder,
Jesus, vid din säkra hand.
Vägen genom öknen leder
Hem till ett förlofvadt land.

5 Hur än syndens vågor svalla,
Är du dock min ankargrund.
Står jag än förderfvet nära,
Från dess brant du mig skall bära,
Du, som trofast framför alla
Evigt håller ditt förbund.
Hur än syndens vågor svalla,
Är du dock min ankargrund.

6 Jesus, gör mig stark i striden,
Håll mig ständigt fast vid dig!
Får jag ock din aga smaka,
Du tar ej din nåd tillbaka,
Och den korta pröfvotiden
Snart i fröjd förbyter sig.
Jesus gör mig stark i striden
Håll mig ständigt fast vid dig!