1 Vi hasta till vägs – se vi dröja ej här,
Vårt saliga hem är därofvan!
Vi söka det arf, som ovanskeligt är;
O, må vi i tron på den gåfvan
Förgäta hvad snart är tillrygga!

2 Vi hasta till vägs, och med staf uti hand
Och resdräkt, som passar för färden,
Vi drag framåt genom fiendeland
Och våga ej sofva på svärden;
Ty fienden sofver ju icke.

3 Vi hasta till vägs – och på främmande strand
Vi uppslå blott restält för naten,
Och ila från öknens så brännande sand
Till källsprång med lefvande vatten
I palmernas fridsälla skugga,
I palmernas fridsälla skugga.

4 Vi hasta til vägs, och vår Jesus är när
Att hjälpa, hugsvala och leda;
Och öfver vår skuld, huru skyhög den är,
Han lofvat för evigt att breda
Rättfärdighetsmanteln den vida.

5 Hvad frukta vi då? Se, han känner vår nöd,
Hur hemlig den än månde vara.
Han smakat för oss ock den bittraste död
Och lofvat att själf för oss svara,
När lagen anklagar och dömer.

6 O, må vi med glädje då hasta framåt
Och sjunga om seger och ära:
I jubel en dag skall förbytas vår gråt,
Och kanske den dagen är nära, –
O, Jesus, oss hoppet föröka!
O, Jesus,oss hoppet föröka!