1 O, du min Immanuel!
Hvilken fröjd att tänka
På den nåd som du min själ
I din död månd'skänka!
Afgrundsfurstens snara brast,
När han trodde jag var fast.

2 Min umgängelse jag har
Re'n i himlens gårdar;
Där ej döden byte tar,
Du de dina vårdar.
Arfvet får jag visst och sant,
Därpå har jag Andens pant.

3 Tack för hvarje dag, som går;
Närmare det lider
Till det stora jubelår,
Till de sälla tider
Med hvar dag som rinner opp.
Snart fullbordadt är vårt lopp.

4 Upp min själ och prisa Gud,
Ej af jorden fången!
Hvarje puls med harpoljud
Tage del i sången!
Dig, som kalken för oss drack,
Herre Jesus, evig tack!