Då med det helga Fader var

1 Då mded det helga Fader vår
I tron jag faller ner,
Är det då visst, att jag det får,
Hvarom jag Herren ber?
Ja, själf han lofvat höra mig
Och så befallt mig be;
Hvad han har sagt är sannerlig
Helt visst och skall så ske.

2 Och detta är det högsta af
Guds trofasthets bevis,
Att han sin käre Son oss gaf,
Sin nåd till evigt pris.
Se, han det rätta amen är,
Kring honom stå i glans,
Likt en otalig stjärnehär,
Guds alla löftens krans!

3 Så är den grund, som bönen fårt,
Ej oviss eller svag:
Till denna enda grunden blott
Har Gud ett godt behag;
Han lofvat, att i Sonen kär
Vå bUon han anse skall.
Se, han det rätta amen är
På trones suckan all!

4 Ja, om du Herren Jesus Krist
Af hjärtat hafver kär,
Då blifver ock ditt hjärta visst
Att få hvad det begär.
Ty han dig då till ljus och tröst
Sin gode Ande ger,
Som säger amen i ditt bröst
Till hvad du honom ber!

Source: Lutherförbundets Sångbok #S62