Du kyrka på den grundval byggd

1 Du kyrka på den grundval byggd,
Som evigt skall stå fast,
Du varit fädrens värn och skygd,
Du står om allting brast!
Min frjöjd och krona är du nu
Och på den hörnesten,
Som heter Jesus, hvilar du
Så trygg, så säll, så ren.

2 På denna klippa stormars hot
Och lärdomsvindars brus
Och egna tyckens stolta knot
Ej skaka kyrkans hus;
Det klippfast står i väl och ve
Uti bekännelsen
Uppbyggdt af stenar lefvande,
Af hvilka jag är en.

4 Det min, det Luthers kyrka är
Apostlarnas också.
Profeters ljus klart lyser här
Och lUar mig att förstå
Det tal om blodet, som rengör
Och genom himlens port mig för,
Som var med lagen stängd.

5 Ja, du min kyrka lär vet,
Att Jesus Vägen är
Och Sanning, Lif, Rättfärdighet –
Du klartmig äfven lär,
Att Jesus dog på korsets stam
För mina synders skull,
Och för det offer Han bar fram
Är Gud mig evigt huld.

6 Och för din tro martyrers blod
I strömmar fordom flöt,
Ack, hjalp mig, Gud, med gladligt mod
Bli stilla i ditt sköt',
Om ock med blod det tarfvas än
Af Jesu klena hjord
Att vittna för bekännelsen
Om Kristus och Hans ord.

7 Min kyrka med din tro, ditt namn
Mig vare evigt kär!
Ack, slut mig st¨ndigt i din famn
Och jämt mig vandra lär
Uppå min gode Herdes stig!
Mitt löfte, bön, begär
Är att ej skiljas ifrån dig –
Där Gud mig nåd beskär.

Source: Lutherförbundets Sångbok #S64