Förläna mig din Andes nåd

1 Förläna mig din Andes nåd,
Som gifver mig de bästa råd,
Hur jag min tid skall lefva.
Att jag mot världens synd och flärd,
Hvari hon fallen är och snärd,
Må stadigt kunna sträf va.
Styrk du mig
Kraftelig
Till att vandra
Ej som andra,
Köttets trälar,
De där dräpa sina själar.

2 Men låt mig som ett ljusets barn
Se och undvika alla garn,
Som satan för mig ställer.
Ja, låt mig aldrig glömma bort,
Att lefnadstiden är så kort
Och likväl mycket gäller.
Ty bör mig
Flitelig
Nyttja dagen
Höra lagen,
Som kan lära
Det, som länder till din ära.


Source: Lutherförbundets Sångbok #S126