Tårarnes afton

1 Genom mycken bedröfvelse vägen går
Till hemmet i enfödde Sonens spår;
Och ödslig och mörk synes vägen ibland,
Och nöd möter ofta i främmande land;
Men bittrast af alla den nöden är:
Vi älska så svagt den oss håller så kär',
Som kom till var jord och i döden sig gaf
Att friköpa syndens och eländets slaf.

2 Emot djäfvul och synd, emot kött och värld
En strid är beständigt på denna färd.
Ty intet vår afsvurne fiende spar
Att vinna tillbaka, hvad mistat han har;
Men herren med hjälpen dock snart är när
Att skydda den själ, som hans hägnad begär;
I pröfningens skola han fostrat oss så
För eviga glädjen vi hoppas uppå.

3 O, hur trofast den himmelske vännen ser
Till oss i vår nöd och oss styrka ger!
Som trädet ur jorden här suger sin saft,
Ur eviga ordet vi hämta vår kraft;
En osäglig trängtan dock djupt oss tår,
Ty "tårarnes afton" ju ännu det är;
Men snart är den slut, huru mörk den ock var,
Och fröjdernas morgen oss hälsar så klar.


Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #168