1 Hör jag rätt, o Jesus, har du blifvit
Gjord till synd för oss, på det att vi
Genom dig, som din apostel skrifvit,
Guds rättfärdighet ock skulle bli?
2 Icke nog, att Fadern är försonad,
Vreden stillad, straffet efterskänkt;
Icke nog, att syndaren blir skonad,
Här är mer än någon män'ska tänkt.
3 Ty här hör jag ju, att jag är vorden
Guds rättfärdighet igenom dig,
Jag, som är så arm och svart på jorden
Och har idel brist och synd i mig.
4 Jag – min Guds rättfärdighet? – Hvad under!
Jag - fullkomlig, helig, ren för Gud!
Ja, så visst, som han nu alla stunder
Ser mig blott i din försoningsskrud.
5 Ty så visst du dig för mig utgifvit
Och en gång är gjord til synd för mig,
Har ock jag i kraft af bytet blifvit
Guds rättfärdighet igenom dig.
6 O, att jag blott kunde tro det, Herre,
Hvad jag skulle jubla hvarje dag!
Men mitt hjärta är så trångt, dess värre,
Och min tro, den är alltjämt så svag.
7 Hjälp min otro och föröka trona
Samt behåll mig ständigt hos dig qvar,
Och förvara själf åt mig den krona,
Som du redan åt mig vunnit har!
Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #93