"Frukta dig icke, allenast tro!"

1 O, hvad sällhet det är
I all uselhet här
Att ha Jesus till broder och vän,
Att få hvila med tröst
Vid hans trofasta bröst,
Att få tro, att han älskar mig än!

2 Lofva Herren, o själ!
Allt är godt, allt är väl;
Du behöfver ej sörja nu mer.
Det är färdigt och gjordt,
Hvad du göra har bort;
Gud till dig i barmhärtighet ser.

3 Du är kommen i nöd,
Du dig känner som död,
du förtappad och jämmerlig är;
Men när Herren likväl
Sig förbarmar, o själ!
Säg, hvad mera du ändå begär?

4 Ack så tystne din gråt;
Käre, bär dig ej åt
Så, som vore du ej återl¨st.
Du är köpt, du är fri,
Du skall salig ock bli,
Blott på Jesus du hvilar med tröst.

Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #129