Stilla, ljuflig, underbar

1 Stilla, ljuflig, underbar,
Väller fram en källa klar.
Fadershjärtats varma slag
Drifver ådran dag från dag.
Fjärran dold den källan låg,
Men likväl dess friska våg
Till de fallna väg sig bröt,
frid id deras hjärtan göt

2 Tørstande få dricka där,
Lif åt döda hon beskär;
Valka, läkedom och trøst
Ger hon åt ett krossadt bröst:
Törstar du, så kom i dag,
drick i djupa, fulla drag:
Du skall finna redan här,
Huru ljuflig Herren är!

3 Till enhvar, till hög och låg,
Slingrar sig dess klara våg
För att äfven på sin färd
hinna hedningarnas värld.
Så hon lif och salighet
Bjuder åt en mänsklighet,
Som blott hjålplös får förgås,
Om hon af dess våg ej nås.

4 Och enhvar, som druckit har
Af den källan underbar,
Skall i härlighetens land
Bo vid sj¨lfva flodens strand,
Där man inga tårar ser,
Där man ej skall törst mer,
Där man evigt dricka skall
Af den källans rika svall.

Source: Lutherförbundets Sångbok #S42