Den ljufva tanken

1 Tänk, när engång den dimma är försvunnen,
Det mörker, som omhöljer lifvet här,
Och när den dagen är för oss upprunnen,
Där Gud och Lammet evigt solen är!

2 Tänk då, när tron ej mer med tviflen strider,
Men allt är klart och ljust och visst för mig;
När hjärtat ej af glädand'skott mer svider,
Men frälst jag ser tilbaks på lifvets stig!

3 Tänk när för mig är löst hvar jordens gåta,
Hvart ängsligt "hvarför," som jag grubblat på;
När de fördolda djupen sig upplåta,
Och jag får Herrens vägar klart förstå!

4 Tänk ännu mer, när med förklaradt öga
Jag honom ser, som här jag trodde på
Och bad och följde, – Tänk, när i det höga
Jag evigt säll skall för hans åsyn stå!

5 Den trogne Frälsaren, som här mig f¨ljde,
Mig all min synd förlät, mig tröstade,
Men mig till pröfning ofta djupt sig döljde;
Tänk, när en gång jag honom själf får se!

Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #11