Till arf af mina fäder

1 Till arf af mina fäder
Ej gods och guld jag fått,
Men glad min väg betr¨der
Och tror min Gud om godt:
Ty Fadern öfver alla
Är Fader ock för mig,
Och honom anbefalla
Jag vill min lefnadstig.

2 Hvad mänskor härligt tycka,
Är blott fåfånglighet.
Jag ej till jordisk lycka,
Till himmelsk döpt mig vet.
Ac, skörden blifver mycken,
Blott nu jag utså vill
Och vara i de stycken,
Som höra Gudi till.

3 Jag världen icke känner,
Men i Guds ord jag sett,
Hur Herren sina vänner
Ej nånsin öfvergett;
Hur trofast och benägen
Han deras suckan hört
Och påden goda vâgen
Dem till sin glädje fört.

4 Mig därtill nåd förunna;
Ty, Herre, utom dig
Hur skall en yngling kunna
Ostraffligt gå sin stig?
Hjälp mig til döden b¨ra,
Med kraft af Jesu blod,
En kristens namn med ära,
Mitt kors med tälamod.

5 Så är ej förlägen,
Hvad v¨g jag vandra bör:
Min frälsare är vägen,
Som til Guds rike för.
När, lydig Herrens vilja,
Jag hvilar vid hand råd,
Ej lif, ej död skall skilja
Mitt hopp från Jesu nåd.

Source: Lutherförbundets Sångbok #S24