Undan vike smärtan

1 Undan vike smärtan,
Ty i bönens ljud
Mötas skilda hjärtan
Då hos samme Gud,
Mötas skilda hjärtan
Då hos samme Gud.

2 Ut en suck sig smyger,
Hörd af ingen vän;
Bönens dufva flyger
Hem til Gud med den,
Bönens dufva flyger
Hem til Gud med den.

3 Kommer sedan åter
Med sitt glada bud,
Lugnar den, som gråter,
Hälsar ifrån Gud.
Lugnar den, som gråter,
Hälsar ifrån Gud.

4 Hälsar från de sälla,
Och til jordens grus
Bär från ljusets källa
Värme, lif och ljus.
Bär från ljusets källa
Värme, lif och ljus.

5 Aldrig tröttas vingen,
Aldrig källan töms:
Gud, han glömmer ingen,
Fast han ofta glöms.
Gud, han glömmer ingen,
Fast han ofta glöms.

6 Men mitt hjärta gömmer
Evigt Herrens lag,
Och min själ er glömmer
Faderns anletsdrag.
Och min själ er glömmer
Faderns anletsdrag.

7 Kraft mig Fadern gifver
I hvar pröfvostund;
Evigt själen blifver
Fast i hans förbund.
Evigt själen blifver
Fast i hans förbund.

8 Störe tidens smitta
Ej min barndomstro,
Må ej flärden hitta
Till mitt hjärtas bo.
Må ej flärden hitta
Till mitt hjärtas bo.

9 Säkert han mig låter
Vinna hvad jag bad,
Sänder dufvan äter
Med ett oljeblad.

10 Detta, kan jag hoppas,
Sker af nåd mig så,
Trofast intill änden
Jag dock måste stå.

Source: Lutherförbundets Sångbok #S9