Vår öfverstepräst

1 Vi hafva i himlen en öfverstepräst,
Som alltid kan varkunna sig;
En sådan, han passar för syndare bäst,
En sådan, han passar för mig.

2 Ack, skulle jag själf komma fram för min Gud,
Si, evigt jag borta då blef;
Ty jag hafver syndat och brutit hans bud,
Den lag i vårt hjärta han skref.

3 Den lag, som han redan på Sinai gaf
Och sände från himmelen ned,
Att visa oss alla sin helighets kraf
Och att han på synden är vred.

4 Vår öfverstepräst, si, han tog sig uppå
Att medlare blifva hos Gud,
Att själf under lagens förbannelse gå
Och hålla de brutna Guds bud.

6 Ett offer fullkomligt för oss han frambar;
O, djup af Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var;
Så äro vi frälsta af nåd.

Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #128