1 Ack, kände du, Herre, den darrande hand,
Som kom vid din klädefåll,
Då folket en gäng vid Tiberias strand
Dig trängde från alla håll,
Då känner du ock den hand, som ännu
Sig sträcker i nöden till dig.

2 Och hörde du bönen, som saknade ord,
Men ljöd som ett nödrop dock,
Och skådar all nöd du ännu på vår jord,
Ja, har för den hjärta ock,
Du hör den bön, som ur djupets nöd
Än stiger till dig utan ord.