En gång från himlen sänktes

1 En gång från himlen s¨nktes
Ett frö till jorden ned;
Det lilja frö nu blifvit
Ett stort och skuggrikt träd,
Och många fågler bygga
Sig på dess kvistar bo:
uti dess ljufva skugga
Är salighet och ro.

2 Det trädet är Guds rike,
Planteradt på våe jord,
Som Jesus själf oss säger
Uti sitt dyra ord.
När först det kom hit neder,
Det kom i ringhet klädt,
Det var som senapskornet,
Så litet och så spädt.

3 Dess konung i en krubba
Sin första hvila tog,
I fattigdom han lefde
Och på ett kors han dog.
Dess första stridsmän voro
Tolf enkla, ringa män:
Föraktadt blef det riket
Och är föraktadt än.

4 Men dock igenom världen
Det segrande gått fram,
Allt flera grenar sträcka
Sig ut ifrån dess stam.
Trots alla tiders stormar
Det växer lugnt och tryggt,
Och på dess starka grenar
Sig folken nästen byggt.

5 Pris Gud, att det ock sträckte
Sig till den höga nord
Och oss! Dess stridsmän skynde
Ut kring den vida jord,
Tills Jesu Kristi spira
Behärskar världen all
Och denna världens riken
Lagts till hans fotapall!

Source: Lutherförbundets Sångbok #S31