1 Jag är så glad, när jag får gå,
I skymningsfriden skön,
Långt bort från jordbekymren små
Till Gud i ödmjuk bön,
Långt bort från jordbekymren små
Till Gud i ödmjuk bön.
2 Det är så godt i enslighet
Få klaga Gud sin nöd
Och ha i Guds barmhärtighet
Sitt enda v¨rn och stöd.
Och ha i Guds barmhärtighet
Sitt enda värn och stöd.
3 Jag tänkar då på hvad jag fått
Och hvad jag alltjämt får.
Och kastar allt, båd' stort och smått,
På den, som allt förmår.
Och kastar allt, båd' stort och smått,
På den, som allt förmår.
4 Jag tänaker på den fröjd och ro,
Som en gång väntar mig.
Den tanken lifvar upp min tro
Här på bekymrens stig.
Den tanken lifvar upp min tro
Här på bekymrens stig.
5 Och när mitt timglas runnit ut,
Det vare Guds behag,
Att lugnt må bli min lefnads slut,
Och se'n en evig dag!
Att lugnt må bli min lefnads slut,
Och se'n en evig dag!
Source: Lutherförbundets Sångbok #S59
Brown, Phoebe, née Hinsdale. A member of the Congregational body, born at Canaan, Columbia County, New York, May 1, 1783, she was left an orphan when two years old. At nine she fell into the hands of a relative who kept a county gaol. These, says her son, "were years of intense and cruel suffering. The tale of her early life which she has left her children is a narrative of such deprivations, cruel treatment, and toil, as it breaks my heart to read." Escaping from this bondage at 18, she was sought by kind people, and sent for three months to a common school at Claverack, N.Y., where she learned to write, and made profession of faith in Christ. In 1805 she was married to Timothy H. Brown, a painter, and subsequently lived at East Windsor a… Go to person page >
My Starred Hymns
My FlexScores
My Hymnals
My Purchased Files