1 Nu lof och pris! jag vet ej mer,
Som återstår, så allt är färdigt.
Hvad helst hos mig jag känner, ser,
Är Lammet dock den äran värdigt,
Att det för mig försonat allt
Och gäller evigt tusenfalt
Mer än allt.
2 Jag är visst ej tillfreds med mig,
Ty i mitt kött bo synder alla;
Mitt hjärta bär ännu i sig
Det gamla äpplets bittra galla.
Hvi sjunger jag dock helt förnöjd
Om evig nåd, om frid och fr¨jd
Helt förnöjd?