1 Som Farao med all sin här
I Röda hafvet dränktes,
Så all den synd i världen är, –
Ack hör och lär! –
I Jesus blod nedsänktes.
2 Som gnistan, kastad i ett haf,
Strax slocknar och försvinner,
Så all vår synd gick där i qvaf,
Fick där sin graf,
Att mer man den ej finner.
3 Nu är det skedt – och världen står
Från all sin synd otalig
Så frälst, att blott med tron hon går
Til Lammets sår,
Är hon på stunden salig.
4 Se, detta är den hemlighet,
Som ingen mer på jorden
Än blott den trogne riktigt vet;
En annan det
Ej ser – och ser dock orden.
5 Nu är ock jag af världen en
Och tror på Jesu pina,
Ty är jag i hans klädnads sken
Helt hvit och ren
Från alla synder mina.
6 Om synd och satan i mitt kött
Än skulle grufligt rasa,
Jag i hans skygd, som för mig dött,
Skall hvila sött
Och ej för döden fasa.
Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #15