1 "Hvar är du? Hvar ar du? Hvart skyndar du hän,
O män'ska, som dväljes i gruset?
Hvar döljer du dig ibland lustgårdens trän?
Träd from för din Herre i ljuset!"
Så ropar den himmelska rösten.
2 Hvar är du? Hvar är du? Ack, trifves du än
Därute i synden och flärden?
Föraktar du ännu din himmelske vän,
Fördjupande dig uti världen.
Den värld, som är fjärran för Herren.
3 När vill du då börja att söka den Gud,
Som snart skall din domar blifva?
När vill du begynna att akta hans bud
Och rätt i hans ord honom gifva?
Nu är den behagliga tiden.
4 Så Tänk eu: "Än lyser ju solen så klart,
Än är det för tidigt att börja;
Min Herre han kommer dock icke så snart,
Nog hinner för själen jag sörja;
Nu vill jag na glädje i världen"
5 Din tid är dock Herrens, det blifver därvid,
Du kan ej en dag den förlänga:
Nu nu får du komma,nu, nu är dit tid,
Men en gång han dörren skall stänga,
Och då är för sent börja klappa.
6 Hvar är du? Hvar är du? Kanhända du ock
Beredt dig ett säkerhetsläger
Af egna förtjänster och dygder, ändock
Allt sådant för Herren ej väger
Det ringaste grand i hans våskål.
7 Din fromhet och renhet, hvad äro väl de
För honom, den helige, rene?
Nej, skall du bli helig, så måste det ske
Allenast igenom den "ene",
Som gjordes till synd för oss alle.
8 Hvar är du? Hvar är du? Ack, har du förstått
Att endast i Sonen är lifvet,
Och därför så arm och eländig du gått
Åt honom på nåd dig och gifvit
Och funnit förlossning i blodet?
9 Då först är du säker, då först kan så här
Med glädje din Herre du svara:
"Här är jag, här är jag, min Frälsare kär,
Och värdes du själf mig bevara,
Så är jag i trygghet för evigt"