Vär Gud är oss en väldig borg

1 Vår Gud är oss in väldig borg,
Han är vårt vapen trygga;
På honom i all nöd och sorg
Vårt hopp vi vilja bygga.
Mörkrets furste stiger ned
Hotande och vred,
Han rustar sig förvisst
Med våld och arga list;
Likväl vi oss ej frukta.

2 Vår egen kraft ej hjälpa kan,
Vi vore snart förströdda;
Men med oss står den rätte man,
Vi stå af honom stödda.
Frågar du hvad namn han bär?
Jesus Krist det är;
Han är den Herren Gud,
Som, klädd i segerskrud,
Sin tron för evigt grundat.

3 Och vore världen än så stor
Och full af mörkrets härar,
Dock, när ibland oss Herren bor,
Platt intet oss förfärar.
Världens furste är ju dömd
Och hans kraft är tömd.
Han på ett hufvudhår
Oss skada ej förmår;
Ett ord kan honom fälla.

4 Guds ord löfte skall bestå;
Vi det i hjärtat bäre.
För himmel, ej för jord vi gå
Till strids och glade äre:
Äro alltid väl till mods,
Fast vi våga gods
Och ära, lif och allt;
Ske blott, som gud befallt
Guds rike vi behålla.

Source: Lutherförbundets Sångbok #S67