1 Han leder mig! hvad himmelsk tröst,
Den ljufva tanken ger mitt bröst;
Hvar helst jag är, hvad helst jag gör,
Mig Gud vid handen ständigt för.
Kör:
Han leder mig! Han ledermig!
Ja, med sin hand han leder mig!
Ack, att jag troget följde då
Den hand, som huldt mig leder så!
2 Än genom sorgens mörka dal,
Än genom glädjens blomstersal,
Vid stilla bäck, på öknens sand –
Städs håller mig hans säkra hand. [Kör]
3 Lär mig, o Gud, att sluta in
Min hand förutan knot i din,
Förnöjd, hur helst min lott jag får,
Då jag har Gud, som med mig går. [Kör]
4 Och när mitt vandringslopp är slut
Och med din nåd jag kämpat ut,
Jag räds ej ens för dödens svall,
Ty Gud och där mig leda skall. [Kör]
Source: Lutherförbundets Sångbok #S122