1 Tack vare dig, Jesus, min Frälsare god,
För plågor och ve, du erfarit,
Tack, Jesus, för allt, som du villigt utstod:
Förtappad, fördömd har jag varit,
Men du har mig löst från fördärfvet!

2 Ditt kval blef min sällhet, di död blef mitt lif,
Ditt kors blef min ära, och fägnad,
Ditt blod blef min rening; dig, Jesus, ock gif,
Åt mig som försvar och som hägnad
I döden och yttersta domen!

3 Låt ingen, låt ingen uti denna värld,
O Jesus, mig bort från dig draga,
Ej satan, ej döden, ej världslifvets flärd!
Du, jesus, må ensam behaga
Det hjärta, som dyrt du har vunnit!

4 Snart aftonen skymmer och natt faller på
Och mödornas lif får sin ände:
Min Frälsare blid, du ej glömme mig då,
Men hjälpe från detta elände
Till glädjen i himmelens boning!

5 I Jesus jag lefver, i Jesus jag dör,
Min Jesus mitt allt är och blifver,
Ty Jesus ur döden till lifvet mig för
Och himmelska arfvet mig gifver:
Lof ske dig, o mildaste Jesus1