1 O hufvud, blodigt, såradt,
Af smälek höljdt och spe;
O hufvud, kvalfylldt, tåradt,
Djupt böjdt i ångst och ve;
O hufvud, som bort firas
Med ära stor, men nu
Begabbas, törnesiras:
Högtlofvadt vare du!

2 Fram till ditt kors jag hastar,
Tag, Jesus, mig emot!
Den skuld, som mig belastar,
Jag lägger för din fot.
De ord jag hör dig tala,
Det blod här finner fram,
Mitt hjärta ljuft hugsvala:
Pris vare dig, Guds Lamm!

3 Här vill jag stilla blifva,
Här är mig ljuft få bo.
Här lofvar du att gifva
Åt trøtta själen ro,
Här har jag säkert fäste
Och tryggad ankargrund,
Min till flykt och mit näst
Jämväl i dödens stund.

4 Dig tackar allt mitt hjärta,
Dig prisar all min själ
För bitter ångst och smärta,
Du utstått för mitt väl!
Ty vill ock jag mig gifva
At den, sig graf för mig,
Hos dig i lifvet blifva,
Sist vill jag dö i dig!

5 Min sköld, min tröst du blifve
Uti min sista nöd!
Din korsgestalt mig gifve
Hugsvalan i min död!
Din bild, den ljufva, rena,
Då träde för min själ
Jag skåde dig allena:
Dö så, det är dö väl!